Quantcast
Channel: Lae - inte bara en stad på Nya Guinea
Viewing all 3100 articles
Browse latest View live

ESMC 990611

$
0
0


Idag tänke jag visa ett knippe bilder tagna den 11 juni 1999 på hemmafältet Eksjö/Ränneslätt (ESMC). Denna dag var ett gäng de Havilland Tiger Moth på väg mellan Västerås/Hässlö till Stauning och KZ Rallyt därstädes. En av dessa Tiger Moth var den helgula SE-AMM som i början av deceniet byggts upp av Mats Roth. Han kom några veckor senare sälja flygplanet till en ägargrupp i Karlstad och tyvärr kom SE-AMM haverera med dödlig utgång den 7 september 1999.



Nästa Tiger Moth...

 
...i kön var SE-AMI...



...som på den tiden ägdes av Åke Kjellgren och var baserad på Skå-Edeby. Tror denna maskin numera ägs av Jörgen Davisson och bor i Ekshärad (?).



Kenneth Öhrn flög SE-AMG. Även denna Tiger Moth har sålts vidare och ägs numera av Mikael Ivarsson i Lidköping. Kenneth flyger numera som bekkant med sin Stearman, men har en annan Tiger Moth under restaurering - kolla inlägget Tiger Moth SE-BYL.
 
 
Själv flög Mats Roth sin andra Tiger Moth, SE-AMR. Till skillnad mot de övriga Tiger Motharna är SE-AMR svensktillverkat och klart äldst.
  
 
Mats gick bort för ett par år sedan och SE-AMR ägs numera av Henrik Lundh. Även denna Tiger Moth har varit föremål för egna blogginlägg - kolla in Almen och Martin Rudolf och Martin Rudolf 80 år.


Crownairs första Twottrar innan leverans

$
0
0


Det kom lite mer bilder från Björn Syrén som hans pappa Yngve tagit (se de tidigare inläggen Bilder från Bulltofta och Bulldog-prototypen på Bulltofta). Dessa är tagna vid vid de Havilland Canadas fabriksanläggning i Downsview i Toronto. Tidpunkten bör vara runt sommartid 1973. För många av bloggens läsare går det inte ta miste på vad det är för flygplantyp som tillverkas - de Havilland Canada DHC-6 Twin Otter (ibland lite slarivgt kallad Twotter).



I det tidigare inlägget Crownair - och alla dessa affärer... skrev jag bland annat följande:

För att fortsätta flyga "tunna" linjer i Linjeflygs trafiknät (något som Ehrenström Flyg tidigare gjort med sina Twin Commanders) hade Crownair redan i februari 1973 beställt tre stycken de Havilland Canada DHC-6 Twin Otter. Den första, SE-GEA (371) ankommer... den 23 juli. SE-GEB (374) och SE-GEC (375) landar på Bromma efter leveransflygning den 28 augusti...

Kan dessa bilder vara tagna i samband med Crownairs acceptance av SE-GEA?



Om anledningen (?) till Crownairs köp av Twin Otter avhandlades för övrigt i inlägget TP "Twotter". Bolaget såväl som inköpet av dessa flygplan väl värt närmare studium. Totalt kom Crownair och efterföljaren Swedair att flyga med åtta stycken Twin Otter mellan åren 1973 och -88.
 
Den avslutande bilden är tagen på Sturup senare på 70-talet. SE-GEC har nu fått Swedair-målning och används i Öresundspendeln. Jäpp, det fanns en flyglinje mellan Malmö och Köpenhamn - har ni glömt det?
 

Systemhaveriet inom svenskt flyg - 6

$
0
0


Igår läste jag och delade vidare en debattartikel skriven av Björn Lindgren i Borlänge Flygklubb. För fem-sex år sedan hade jag inte trott att det varit sant, det han skrev. Numera är jag lite mera luttrad, jag är inte inte lika förvånad. Men man blir inte mindre förbannad för det. Borlänge Flygklubb är uppsagd från sin huvudhangar av flygplatsbolaget (ägt av kommunen tillsammans med landstinget) - ett citat:
 

Borlänge Flygklubb står i dagsläget för mer än 50 procent av flygplatsens flygrörelser, så målsättningen är tydligen att minska verksamheten på Dala Airport för att därefter kunna lägga ned densamma.
 

Borlänge flygklubb hade 1971 egna hangarer, egna byggnader, egen mark. Genom Borlänge kommuns agerande tillsammans med Landstinget/Dala Airport har Borlänge Flygklubb, när vi ska vara utflyttade från vår egen hangar den sista maj 2016 ingenting.
 

Allt detta beroende på en icke fungerande demokratiskt styrd offentlig verksamhet såsom landstinget och Borlänge kommun, som tydligen tar från de fattiga och ger till de rika.
 

Men för att klara sig undan offentlighetsprincipen låter man sitt bolag Dala Airport AB agera bödel.
   

 

Man tar sig för pannan! Har flygplatsbolaget "lärt sig" detta beteende av Swedavia och deras behandling av allmänflyget på Bromma? Ibland brukar ju stockholmstendenser ge ringar på vattnet. Det som upplevs som okej därstädes är därmed sanktionerat och får även göras ute i landet. Men det är det inte - snarare är det bara ett uttryck för fördumningen av Sverige. Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Allmänflyget är en förutsättning för övriga genrer av flyg - berikar man inte dess jordmån så kan inte heller de mer kommersiellt genomsyrade få näring.

Ska vi nu få se denna trend sprida sig över landet? Det absurda är att det finns exempel på där de lokala flygklubbarna räddat de mindre kommunala flygplatserna och tagit hand om driften. Kommunen har i dessa fall insett värdet av klubbens och flygplatsens existens, varit rädd om sin infrastruktur och sökt en positiv lösning.
 

Detta är ingen lösning för Borlängeklubben, men det bör ändå nämnas för att visa att man kan tänka konstruktivit i frågor som denna. Problemet finns - som tydligt påpekat i debattartikeln - ett kommunalt ägt flygplatsbolag, där den politiska insikten av vad man sysslar med mycket väl kan hejdas av ekonomiska mål uppsatta samma politiker. Dessa saknar i dagens läge alltför ofta förståelse för vad flyg är i hela dess bredd...och alltför ofta uppvaktas de av olika lobbyister som argumenterar på sitt enögda vis för ditten och datten. Allmänflyget trängs på detta vis ut från det politiska medvetandet.

 

Sedan finns det en annan aspekt i detta; målbilden för samhället. För ett tag sedan togs uttrycket totalförsvaret tillbaka av våra riksdagspolitiker. Under cirka femton år - från sekelskiftet och framåt - har det svenska samhället i princip bara byggts utifrån ekonomiska målbilder: En växande ekonomi är det viktigaste, allting är underordnat. Funktioner i samhället som vid kriser och krig behövs har därmed inte prioriterats. Så när vi tittar på de resurser vi idag har kvar, är den lokala flygklubben samt deras medlemmar anslutna till Frivilliga Flygkåren (FFK) helt plötsligt väldigt viktiga.

Därför är flygplatsbolaget behandling av Borlänge Flygklubb ett uttryck för ett numera föråldrat synsätt. Man är helt enkelt inte i fas med sin tid. Det ska bli intressant att få läsa flygplatsbolagets svar på Lindgrens debattartikel. Vad har man egentligen för argument för sitt agerande?
 
Och hur var det nu förresten: Försvarsminstern, kommer han inte från Borlänge..?  


Den uppenbara biten med att klubben (bildad 1935) funnits på Rommehed sedan 1943 har jag inte berört djupare. Rent historiskt råder det dock inget tvivel om att Borlänge Flygklubb hör hemma här. Inte bara det, klubben är en mycket stor del av Dala Airport - en naturlig del av dess existens. Det som nu händer ser jag som ytterligare ett tydligt tecken på systemhaveriet inom svenskt flyg. Gamla avtal har följts "av hävd" år efter år, man har invaggats i en tro att detta är det stadigvarande läget. För det var ju ändå kommunen som vid denna tid ville ha det så här och klubben ställde då upp...

Avslutningsvis en bild över Borlänge/Rommehed (ESSD) där man ser flygklubbsområdet med grässtråket nere till höger. Hangaren som omtalas i debattartikeln är utpekad med en gul pil. Bilden kommer från Borlänge Flygklubbs webbsida.

Regulus som senare blev Pegasus

$
0
0


Denna bild har kommit bloggen till del genom F 1 Kamratförening/Robert Lindberg. Det tackar jag för och jag tycker den är ganska intressant: Här ser vi Douglas DC-3 SE-ARX parkerad utanför Centrala Verkstaden Västerås (CVV) på Hässlöfältet i slutet av 40-talet. Det ser ut som man håller på med en del jobb, antagligen med höger motor.

Nyligen har jag publicerat några inlägg om CVV, kolla till exempel Framför CVV i Västerås 1953 och Drakenunderhåll i Västerås - 2.

DC-3:an var en av ett mindre antal av samma typ som inköptes av flygbolaget Skandinaviska Aero AB (SAA - på engelska kallat Scandinavian Airways), vilket hade sin bas i Norrtälje. Det rörde sig om miltära C-47or som köptes ur amerikanska surplusförråd efter krigsslutet och konverterades till att bli civila DC-3. Just detta flygplanet hade använts av USAAF som nummer 42-5703 och ferryflögs från Hanau i Tyskland till Bromma i början av februari 1946. Därefter flögs det till Västerås/Hässlö för att "civiliseras" vid CVV.
 
 
Den 20 maj 1946 infördes flygplanet på svenskt civilregister som SE-ARX. Jag gissar att bilden ovan är tagen ungefär då. SAA:s DC-3 kom att döpas efter stjärnor och SE-ARX fick namnet "Regulus".

Bakom SE-ARX på bilden ser man en Junkers Ju 86K (svensk militär beteckning B 3) med koden Gul Erik och den troliga flottiljetillhörigheten F 17. Det bör då röra sig om B 3 nummer 125 (som även lär ha burit namnet "Ester Williams"). Just nummer 125 var utlånad av F 17 till F 1, som välkänt huserade på samma flygfält, under perioden den 8 juni 1948 till 10 oktober 1949.

Rörande just denna B 3:s förehavanden 1946 kan f ö man läsa i Bortom horisonten, s.134:

Den andra B 3:a som kom till användning var ett flygplan från F 17 (B 3D nr 125, märkt 17-gul E). Denna maskin kom till F 11 den 14 augusti (troligen för inmontering av apparatur) och återvände till F 17 den 19:e för signalspaning därifrån tillsammans med B 3 nr 150 "Blondie". Den 22:a kom flygplanet på nytt till F 11 och följande dag gjordes en flygning på strax över en timme (anmärkning "Ekorad" i flygplatsjournalen). Den 28 och 29 augusti genomfördes signalspaningsflygningar från Visby och den 30 augusti passerade flygplanet F 11 på väg från F 8 tillbaka till F 17.

Åter till DC-3:an: Efter två år kom SAA gå upp i ett annat flygbolag, nämligen SILA och bli en del av SAS flygplansflotta. Men detta blev ingen långvarig tillvaro. SILA hade 1949 sålt två DC-3 som tidigare ägts av SAA till Flygvapnet. 1950 kom SE-ARX gå samma väg och nu bli Tp 79 nummer 79003. Så småningom kom en bevingad häst målas på vänstersidan av nosen och 79003 blev därefter allt som oftast kallas "Pegasus" samt främst användas vid utbildningen av fallskärmsjägare vid FJS i Karlsborg. 79003 bar fenkoderna 73 - och i slutet av sin flygvapenkarriär - 793.

 
Saxat från inlägget Pegasus och Örnen igen - 1:

Faktum var att pengarna för inköpen av 79003 och 79004, 1950 respektive -52, togs ur Arméns budget. Flygplanen kom att tillhöra transportdivisionen vid F 7 fram till 1980-81, då ytterligare Lockheed Hercules (TP 84) levererades dit och DC-3:orna överfördes till F 13M på Malmen. De kom dock även fortsättningvis användas rätt mycket av FJS. Som tidigare sagt såldes de 1983 till Åke Janssons flygbolag TAZ.

Det sista uppdraget som 79003 gjorde för FJS genomfördes den 23 november 1983 - kolla in denna bildserie.

79003 blev 9Q-CYD hos Transport Aérien Zaïrois (TAZ) men dess karriär blev tyvärr allt för kort. Under ett uppdrag i samband med Paris-Dakar-Rallyt brann flygplanet upp efter en kontrollerad nödlandning i Kissidougou i Guinea den 16 januari 1984.

Den avslutande bilden är en repris från inlägget Pegasus och Örnen i Bryssel och tagen i början av januari 1984.

Tiger Moth SE-BYL - 2

$
0
0
 
Hur går det med renoveringen av de Havilland Tiger Moth SE-BYL? Somliga av er kanske minns inlägget för cirka ett år sedan? Det gjorde till exempel Henrik som var vänlig att skicka mig dessa nytagna bilder från Kenneths verkstad. Kul att få en liten uppdatering och kunna bjuda bloggens följare på en slags "sneak peak". Tack Henrik!

 
Här kan vi se att undervingarna är klara och målning pågår, så även av diverse detaljer.

 
Se det tidigare inlägget för mer info om just denna flygplansindivid. Där skrev jag också att man kunde hoppas att Tiger Mothen kommer i luften sommaren 2016. Kommer det gå? Vad tror man? Peppar, peppar...

Is There Something I Should Know?

$
0
0


Duran Duran  Is There Something I Should Know?

...gick in i "Heta högen" i Poporama den 12 maj 1983, detta som Veckans Smash Hit. Låten kom att hålla en plats i högen i ytterligare tre veckor. Fast då hade man redan blivit lite blasé på den - att varje kväll lyssna på Radio Luxemburg hörde till och Is There Something I Should Know hade spelats i nästan två månader. Låten släpptes den 19 mars och blev en vecka senare englandsetta.

Första gången den hördes i svensk radio bör ha varit i Diskorama lördagen/påskafton den 2 april 1983. Det var för övrigt en utgåva av programmet som även innehöll favoriter som Style Council med Speak Like A Child och Mezzoforte med Garden Party. Det är inte klokt vad man kan minnas märkliga detaljer. Trevlig helg!
 

November Kilot 30 år

$
0
0


Klurade på när, ungefär, Nils Mooney M20K SE-LNK färdigställdes vid fabriken i Kerville, Texas. Det var ju i början av 1986, så mycket vet vi. Frågan man ställer sig då: När fyller "November Kilot" 30 år?

Från ett tidigare inlägg:

Säljare var den före detta ordföranden i KDA, Per Brüel, en fascinerande liten farbror på 84 vårar. Nu hade doktorn sagt att han inte fick flyga mer på grund av att synen blivit sämre, därför skulle OY-BHB säljas. Brüel hade haft flygplanet sedan slutet av 1992 då han köpte det från dess förste ägare, Peter Lyngdorf. Mooney M20K 252 TSE OY-BHB (c/n 25-1016) levererades ny från Kerrville, Texas, till Lyngdorf i mars 1986.

Sedermera 1999 inregistrerad i Sverige som SE-LNK! Mailade Kerrville och hoppades på mer info. Tjugo minuter senare kom svaret "She was issued an Export C of A on February 21, 1986". Hade hoppats att få ett mer exakt Date of manufacture, men men...alltid något. Spontant gissar jag då att flygplanet har rullat ut ur fabriken i slutet av januari 1986. Med andra ord, ungefär samtidigt som dess nuvarande ägare fyllde 20 år. Häpp! Grattis, Grattis..!

Den hemliga finska Draken-optionen - 2

$
0
0
J 35B/35BS Draken DK-206 (35245) fotograferad 1985 av B. Hielm.

För några år sedan skrev jag ett inlägg med rubriken Den hemliga finska Draken-optionen. Där spekulerades det lite om och kring i Sverige förrådställda J 35 Draken på 70- och 80-talet och jag saxar i från inledningen följande:

I Holmströms bok berättas följande:

Sverige kunde också bistå Finland med flygplan. Parisfreden föreskrev att Finland endast fick ha 60 stridsflygplan. På 1970- och 1980-talen innebar det 36 jaktplan av typ Draken från Sverige samt 24 MiG-21 från Sovjet. Dock hade Finland betydligt mer piloter, trots att det är en dyr utbildning. Samtidigt fanns i Sverige ett stort antal Drakenplan som stod i hangarer med kvarvarande flygtid, eftersom introduktionen av Viggen innebar att antalet divisioner i flygvapnet minskade. Överskottet på piloter på ena sidan Bottenviken och av plan på den andra var ingen slump.

- Vi tänkte att i en krissituation kunde vi köpa fler Drakenplan. I en sådan står Sverige fortfarande som ett neutralt land och vi har så pass täta och goda förhållanden att vi kan få hjälp på det sättet. Jag har aldrig hört att det funnits papper på det. Men nog kommer jag ihåg att jag diskuterade detta med Bengt Gustafsson och kanske också med Lennart Ljung. Därför utbildade vi också fler piloter än vad vi hade användning för, bekräftar Jakko Valtanen.


Därefter diskuterar jag i det tidigare inlägget främst om den senare jaktversionen av Draken, J 35F (Filip), antal etc, som kunde under 80-talet varit tillgängliga i Sverige för Finland. Men - förutom den tvåsitsiga obeväpnade SK 35C (Cesar) - såldes även ett antal av den tidigare jaktversionen J 35B (Bertil) till Finland. Det var ju dessutom den versionen som levererades först till grannlandet i öster, detta i ett halvdussin exemplar 1972 och där betecknad 35BS. Dessa användes i utbildningsändamål - och lär varit klassade som skolflygplan på grund av fredsavtalet med Sovjet - men kunde utan några större svårigheter byta roll och bli jaktflygplan. Från wikipedia:

Efter andra världskriget var Finland begränsat av ett avtal från 1950 till 1989 med de allierade segernationerna, om att ha högst 60 stycken stridsflygplan. Denna restriktioner omfattade dock inte skolversioner eller skolflygplan som kunde användas till taktiska uppdrag utöver sin primära funktion. Jaktplanen 35S och 35FS klassades därmed som stridsflygplan medan det tvåsitsiga skolflygplanet 35CS och övergångsplanet 35BS betraktades som skolflygplan. Det har senare framkommit att Sverige lagrade ett stort antal Draken-plan, som annars hade gått till skrotning, samtidigt som Finland utbildade fler stridspiloter än vad landet hade bruk för.
 
För ett tag sedan blev jag uppmärksammad på en finsk blogg där man i ett inlägg redogjorde rätt omfattande för Drakens användning i landet. Jag hajade till lite när jag såg följande och kom direkt att tänka på mitt gamla blogginlägg:

DK-206 (old)
Arrived in Finland 10.5.1972. Caught fire during flight 18.1.74, removed from use.

DK-206 (new)
First flight in Finland 15.8.1984. Under maintenance 3.10.85-27.6.86, 22.12.88-3.5.89, 11.4.-14.8.91, and 10.9.-13.12.93. Last flight 6.10.1995.

Det handlar i bägge fallen om J 35B som blivit 35BS; 35266 (old) och 35245 (new). 35266/DK-206 blev efter branden använd som instruktionsobjekt vid finska flygvapnets tekniska skola i Halli. Där togs denna bild den 27 juli 1979 vilken kommit bloggen tillhanda via So Many Aircraft/Ora Lassila.



Samma sommar togs även nedan bild på DK-206 vid en tillställning - denna Drake turnéerade runt i Finland på trailer...

 
Senare kom 35266 få en annan kod; DK-942. Antagligen skedde detta i samband med att en ny DK-206 var "på väg in". Följande skrev Bo Widfeldt i sin bok "Draken" på sidan 142:

Fram till kassation av 35BS hösten 1991 har de finska Drakarna endast drabbats av ett haveri (1974-01-18) då DK-206 efter en generatorbrand tvingades nödlanda. FF Veli Taka klarade sig oskadd medan flygplanet fick så omfattade skador att det bedömdes olönsamt att reparera. Det ersattes istället av en "ny" J 35B (35245), som fick samma kod  (DK-206). Det är detta plan som numera (sommaren 1994) finns ommålat och försett med F-huv vid "Mini-Suomi" i Ähtäri.

35245 kasserades i Sverige 1977-11-18, detta med en total gångtid på 686 timmar. Denna bild på flygplanet tog Lars Soldeus på Malmen runt 1970.

 
Sista flygningen i Sverige med 35245 bör ha skett 1972 eller -73, och gissningsvis blev flygplanet uppställt tillsammans med ytterligare ett 20-tal J 35B i berghangaren på Tullinge. Studera detta i sammanhanget högintressanta inlägg på Peter Lianders blogg.

Sedan "hör" man inte av 35245 förrän flygplanet är iordningställt för flygning i augusti 1984.

Enligt uppgift levererades även J 35B 35252 till Finland, detta enligt uppgift 1976. Denna Drake var statiskt "demonstrationsobjekt med svenska beteckningar (gul 52) fram till ca 1982." Hittade en uppgift att flygplanet användes som instruktionsmateriel i Halli. Även 35252 kasserades formellt 1977-11-18.

Vad vill jag nu säga med denna redovisning? Jo, att jag börjar bli allt mer benägen att tro att den finska Drakenreserven i stående i Sverige fanns redan på 70-talet och bestod då av J 35B. Gissningsvis handlade det om flygplan som stod uppställda i berghangaren på Tullinge. Det kanske inte behöver betyda att alla dessa förrådställda J 35B - som tidigare hade använts av flygflottiljen F 18 förlagd på just på Tullinge - var öronmärkta för Finland. Men hur många rörde det sig om då? Ska försöka förklara läget.

Totalt tillverkades i början av 60-talet 73 stycken J 35B och när flygtjänsten upphörde vid F 18 1973 fanns lite över 50 stycken kvar i Flygvapnets inventarielistor. Dessa kom att kasseras i omgångar och detta berodde på - som det verkar - var någonstans de stod uppställda.
 
J 35B nummer 35241 tillhörande F 18 vid berghangaren på Tullinge runt 1970. Flygplanet kasserades hösten 1977 med bara 947 timmars gångtid. 

Som tidigare sagts hyrdes 6 stycken Bertil-Drakar ut till Finland 1972, och i samband med jaktflottiljen F 18:s avvecklande kasserades ytterligare 8 stycken. Kvar i Sverige var då en bit över 40 stycken. 

Redan i slutet av 60-talet hade ett större antal J 35B konserverats och ställts upp hos F 14 i Halmstad. Dessa kom i princip att kasseras i två omgångar: Den 24 juni 1974 avfördes 6 stycken och den 21 april 1976 kasserades resten; 19 stycken. En möjlig anledning till detta förfarande kan vara att man 1974 erbjöd Österrike att köpa ett antal J 35B (?).
 
För övrigt köptes 1976 de tidigare leasade halvdussinet Bertil-Drakarna när finnarna även köpte lika många J 35F-1 samt tre SK 35C. Kanske en fingervisning om att mer saker avhandlats i samband med den affären..?

Den 18 november 1977 kasserades formellt de sista kvarvarande 18 stycken J 35B - med andra ord de som stod uppställda i berghangaren på Tullinge. Ett antal som f ö på den tiden motsvarade en svensk kompaniuppsättning i fred. Man kan dock inte undgå notera att just ur denna grupp kom de tidigare omnämnda "finska Drakarna" 35245 och 35252. Finns det möjligen ett samband? 1980 fanns ett antal av dessa ännu på Tullinge, men då mer eller mindre i demonterat skick. Och i berghangaren hade det vid denna tiden börjats fyllas på med konserverade Drakar av senare och modernare versioner. Detta tack vare förbandsnedragningar och övergången till Viggen...

Slutligen - kan det varit så att med utgångspunkt i de sex flygande J 35B som finnarna redan hade, skulle ytterligare ett antal, i tid av ofred, överföras från Sverige för därigenom kunna sätta upp ytterligare ett jaktförband? Vore inte helt ologiskt.

Så långt mina egna funderingar kring "den hemliga finska Draken-optionen" under 70-talet. Den avslutande bilden på DK-942 (35266) är tagen av Eino Ritaranta. Siffrorna 942 ingick för övrigt i riktnumret till Halli...


Otto Ballin säljer Mooney 1962

Tiger Moth SE-BYL - 3

$
0
0
 
Ett par bilder kom idag från Magnus Östling - som synes fortsätter jobbet med extriören på de Havilland Tiger Moth SE-BYL i Kenneth Öhrns verkstad. Kronmärkningen kommer åter på plats igen...



Kolla in de tidigare inlägget om projektet: Tiger Moth SE-BYL och Tiger Moth - 2. Kommer vi kunna få se tre "skånemålade Sk 11" nu i sommar? Ja det spörs, men hoppas kan man...

Den avslutande bilden kom senare ikväll från Kenneth himself! Riggning är preliminärt tänkt att ske i mitten av nästa månad. Fortsättning följer...
 

Baby Come Back

$
0
0


The Equals  Baby Come Back
 
...är antagligen den bästa "fåackordslåten" någonsin komponerad (?). Ju enklare, banalare, desto mer genialt. Eller? Baby Come Back spelades in redan för snart 50 år sedan, men "failed to chart". Det tog ytterligare två år innan den slutligen toppade englandslistan sommaren 1968, detta via omvägen över främst Nederländerna.

Den mest kände medlemmen i The Equals hette Eddy Grant. Kanske återkommer till honom i en framtida fredagstreat? Trevlig helg på er!

ESMC 160319

$
0
0

Numera kan man klassa det som ett säkert vårtecken, detta med att Yak-52 SE-LUV mellanlandar på Eksjö/Ränneslätt (ESMC) på väg till sin årliga tillsyn i Eslöv (ESME) från hemmabasen Skå-Edeby (ESSE).



Idag fick bloggisten förmånen att berätta vad det småländska uttrycket luv är för något för piloterna Johan och Johan. Detta gav en ny dimension på regbeteckningen, förutom tidigare kända uttrycket From Russia With Luv. Eller om man vill: From Skå with LUV...

 
Om några veckor är våren här på riktigt. Det kommer troligen bekräftas av att denne luv kommer förbi på vägen hem igen. Väl mött!

Ceylon i Sundsvall

$
0
0

Upptäckte ett antal bilder på Saabprovflygaren Ceylon Utterborn (1924-2001) i på DigitaltMuseum.se. De finns i ett fint album med pressbilder tagna vid flygdagen på Sundsvall/Midlanda den 22 maj 1961 (som hölls i samband med invigningen av den nya flygstationen). Utterborn gjorde uppvisning med Saab Safir vid denna tillställning.

Vågar man gissa att de bägge småpojkarna är hans söner? Någon som vet?

Notera (den spinnerlösa) propellern på SE-CFZ, en Saab 91D Safir. Detta exemplar var prototyp till D-versionen och kom några år senare säljas av Saab till den inte helt okände Erik Carlsson "på taket". Se inlägget Moss-Carlsson åker svenskt. Utterborn har tidigare varit omnämnd på bloggen, till exempel i inlägget Tango Fox - 7.

Ceylon Utterborn förknippas mycket med flyguppvisningar med Safir och Draken. Karriären inleddes som silvervinge vid F 9 på Säve och 1951 blev han provflygare vid Saab. Han gjorde sitt sista provflygningspass i juni 1977, då med en Lansen (32502). Därefter blev det en markbaserad tjänst som samordnare i flygsäkerhetsfrågor hos Saab.
 
Dessa bilder finns alltså på DigitaltMuseum.se och cred ska ges till Norrlandsbild/Tommy Wiberg / Sundsvalls museum. Kolla även här för fler skapligt samtida bilder på Ceylon Utterborn.

Beechcraft Baron 1970

Gerd Achgelis i Örebro 1938

$
0
0

Hittade ovanstående bild tagen på Gustavsviksfältet 1938 i Örebro Stadsarkivs samlingar och är tagen av Walfrid Carlsson. Flygplanet är med allra största sannolikhet den "mystiska" tyskregistrerade Bücker Bü 180B Student som Matsen undrade över i denna forumtråd - D-ESJF.

Om det finns ett litet frågetecken rörande flygplanet, så är jag nog desto mer säker på att den tyske piloten i skinnjackan heter Gerd Achgelis (1908-91). Jämför med bilden nedan som har publicerats i ett tidigare inlägg. Under 1934-36 var han världsmästare i konstflygning. Gissar att han lockats upp av Svensk Flygtjänst som hade agenturen för Bücker. Enligt denna annons skulle Bücker Student demonstreras här i landet i maj 1938.

Det kan tyckas att det är lite anmärkningsvärt att Achgelis vid besöket i Sverige 1938 inte demonstrerade några flygplan från Focke Wulf - hans namn var något av synonymt med denna tillverkare efter vinsterna i konstflyg. Fast vid närmare eftertanke så kanske inte. Han var nära vän med Henrich Focke som nyligen utmanövererats ur företaget och de kom tillsammans öppna eget under namnet Focke-Achgelis. Men det är en annan historia...
 

Tango Fox - 47 - en glad gul påsk

Kinesiska visioner

$
0
0


Japan Visions of China

Gruppen Japan sjunger om Kina. Detta gjorde de på albumet Tin Drum som släpptes i hemlandet UK i mitten av november 1981. En vecka tidigare hade Visions of China släppts som singel tillsammans med ovanstående state of the art-video. I mars 2016 får den bli långfredagstreat på lae.blogg.se, själv har jag någonstans just nu en vision av en våffla...
 
We walk backwards, say nothing...
 

ESMC 160326

$
0
0
 
Eksjö/Ränneslätt (ESMC) har mer och mer utvecklats till ett litet "Yak-näste". För någon vecka sedan passerade Yak-52 SE-LUV förbi här på väg till basen för underhåll; Eslöv. Igår på eftermiddagen gick en annan Yak-52 åt andra hållet. Målet denna gång var Karlstad och flygplanet var SE-KDD.

 
Det roliga var att piloten/ägaren dagen till ära hade applicerat lite "påskkärringmålning" på sig själv.

 
Hörde jag inte förresten callsign "Rysskvasten" på radion? PIC: Kristin Mcallister!

Tror att jag har en del äldre bilder på SE-KDD. Återkommer...

Otto Ballin säljer Mooney 1962 - 2

$
0
0

Annonsen Otto Ballin säljer Mooney 1962 fick mig att kolla upp de flygplan som företaget importerade - här är bilder på två av dem. Av allt att döma var Otto Ballin AB märkets första Sverigeagent. Jag vet inte så mycket om företaget, men det verkar ursprungligen varit verksamt i jordbrukssektorn (?). Otto Ballin (utan AB) var för övrigt en dansk biokemiker.

Det bör ha handlat om tre stycken flygplan som hittade till Sverige via Otto Ballin AB. Den första var Mooney M20B Mark 21 SE-CMU i slutet av 1961. En bit in på nästkommande år såldes maskinen till Linköpings flygklubb och bilden ovan är tagen klubbhuset på Saabfältet (Bild: Linköpings Flygklubb).

Under några år därefter ägdes maskinen av Karl Vondrus och var baserad i Hultsfred (se kommentarerna här). Han omkom i ett haveri med ett annat flygplan i Grekland i mitten av 70-talet och SE-CMU hamnade hos Bromölla Aviation Society på Rinkaby. Denna bild tog Kenneth Göransson där 1976...
 

 
Det slutliga ödet för SE-CMU är inte riktigt känt, åtminstone inte för mig. Luftvärdigheten utgick 1981 utan att förnyas. Någon som vet mer vad som hände med denna, Sveriges första Mooney?


Den 3 juli 1962 ferryflögs den nya Mooney M20C Mark 21 SE-EDK över Atlanten. Flygplanet hade interimsregistrats av Otto Ballin AB redan i maj och vid framkomsten till Sverige övertogs det av West Aero AB i Ljungskile. SE-EDK infördes formellt på registret i oktober, antagligen beroende på att vidare försäljning då var aktuellt. Månaden därpå avregistrerades flygplanet som sålt till Danmark, där det mig veterligen fortfarande flyger som OY-EAY.
 
SE-EDK på Ölanda 1962. Bilden är tagen av Lars Björkroth och har kommit till mig via Matsen.
 
Otto Ballin AB verkar alltså haft ett nära samarbete med kunden West Aero AB i Ljungskile. Var det rentav så att det handlar om samma aktörer? I början av 1963 bytte West Aero postadress till Helsingborg och en ny M20C Mark 21 togs hem från USA, SE-EDL.

Tyvärr kom SE-EDL att haverera tragiskt den 10 oktober 1963. Följande står att läsa på sidan 88 i boken Flyghistoria i Halmstad:

Bo Gulve var en mycket aktiv motorflygare. Han hade hyrt en Mooney från West Aero i Helsingborg. Gulve hade hämtat flygplanet i Malmö och först flugit till Halmstad för att där hämta tre bekanta från Småland. Från Halmstadhade de sedan flugit till en mässa i Milano. Vid återresan var det mycket dåligt väder med marknära moln och dålig sikt i Hamburgområdet.

Flygplanet hade kolliderat med trädtopparna i en skog intill motorvägen mellan Bremen och Hamburg. Samtliga fyra ombord omkom.
 
Frågan är om inte denna händelse tog knäcken på agenturen den gången..?

Mooney har haft flera olika representanter i landet genom åren. I kronologisk ordning kan man räkna upp följande: Otto Ballin AB, Ostermans Aero AB, ASA - Aviation Sales Agency, Nordic Aviation AB, Dane Swede Aviation AB och Andersson Aircraft AB. Kanske har missat någon, bilden är inte helt glasklar.

Man måste ändå påstå att det är rätt imponerande utveckling som skett av M20 genom åren, och det i grunden alltså på samma typcerifikat. För någon månad sedan lanserade Mooney de nya modellerna M20U Ovation och M20V Acclaim Ultra, något som jag hoppas kunna återkomma till. Men så länge går det bra att gå tillbaka till "tidernas Mooney-begynnelse" och läsa detta inlägget.

Firefly igen - 8

$
0
0


Här kommer ett knippe bilder på Fairey Firefly TT (som i Target Tug) Mk.I SE-BRI som ställts till bloggistens förfogande av Gösta Frödeberg. Den inledande är tagen i Ängelholm, antagligen efter det att flygplanet repererats efter ett haveri där i slutet av november 1950. SE-BRI hade då levererats till Svensk Flygtjänsts målflygverksamhet bara några månader tidigare. 

Ämnet Fairey Firefly och Svensk Flygtjänst är återkommande topics här på bloggen. Företaget använde Firefly TT.1 under åren 1949-63, detta totalt i ett 20-tal exemplar. Läs mer i de tidigare inläggen Firefly igen - 1, Fireflyg igen - 2, Firefly - 3, Firefly igen - 4, Firefly igen - 5, Firefly igen - 6 och Firefly igen - 7.


 
Torslanda tidigt 50-tal. Från vänster ser vi Gösta Frödeberg, Kalle Wallén och Rune Freiholtz framför SE-BRI.



Den 5 mars 1952 buklandade SE-BRI på Torslanda (ovan). Fireflyn kom att repareras vid F 9 på Säve och därefter åter tas i tjänst. Dock kom den fortsatta karriären för SE-BRI inte bli speciellt långvarig. Den 18 september 1954 totalhavererade flygplanet vid Ringenäs utanför Halmstad (nedan). Orsaken var brand på grund av motorfel, besättning klarade sig med diverse skavanker.
 
Så här skrevs det i en artikel publicerad i GT för några år sedan:
 
Vid en flygning, också med en Firefly, fick piloten på väg mot Torslanda se att några objudna personer uppehöll sig vid hans nybyggda sommarhus vid Hällsvik. Forcerad landning för att tillkalla polis. Så forcerad att han landade utan att hinna fälla ut stället! Smärre brand uppstod men planet togs efter reparation åter i tjänst.
 

Just det här flygplanet var en kvalificerad olycksfågel och hade redan tidigare havererat vid Ängelholm och några år senare fick det motorstopp över Ringenäs skjutfält utanför Halmstad. Nödlandade på en åker, kolliderade med en stenmur, brand, totalförstört. Besättning undslapp dock med smärre skador.

Fairey Firefly var knappast en typ som var känd inom Svensk Flygtjänst som den tillförlitligaste. Men man hade fullt upp, flög - och därmed mekade - mycket. Hur många timmars mekande behövdes egentligen för en timmes flygning? Och detta i ur och skur, sommar som vinter. Man undrar...men detta var en av realiteterna under Kalla kriget. Är det fler än jag som upplever att målflygarna inte fått rättmätig uppskattning för sitt slit denna tid?

Viewing all 3100 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>