Quantcast
Channel: Lae - inte bara en stad på Nya Guinea
Viewing all 2730 articles
Browse latest View live

Jämförande studium

0
0


Den undre är tecknad 1992 och den betydligt mer färgglada hittade jag på webben för fyra år sedan. Hade därför inga större samvetskval när jag laddade ner den för att så småningom lägga ut i ett blogginlägg. Nu alltså, till slut, "sagt och gjort".

Landningsprocedur: Uli - "Annabelle" publicerades i inlägget ARCO i Biafraliften i november 2009.


LEL har lämnat oss

0
0
 
Läste precis Matsens inlägg på flyghistoriskt forum där han berättade att Lars E Lundin hade gått bort den 6 juli.

Lasse och jag hade rätt mycket kontakt under 90-talet, han var i mångt och mycket min mentor vad det gäller flyg och flyghistoria. Var alltid hjälpsam och hade ett stort hjärta. Man har genom åren fått många brev undertecknade med signaturen LEL, vilken rätt ofta för övrigt även setts här på bloggen. Förresten hade nog inte denna blogg sett ut som den gör om det inte vore för LEL, för jag hade nog inte varit riktigt samme Lae ifall jag inte lärt känna honom.
 
På senare år har kontakten med LEL dock blivit mer sporadisk, mest på grund av mig. Så idag känns det rätt tungt.

Man kan fundera på hur många böcker och artiklar etc som Lasse bidragit till...förutom de han själv producerade. Det handlar om mängder...
 
Blue Skies, Lasse. Och tack.
 
Bilderna: Överst ser vi Lasse med kamerorna i högsta hugg på hemmafältet i Västervik sommaren 1999. Nedan i Hamburg 1958. Han skulle ha fyllt 76 år den 24 november.

Cesar 51

0
0
 
Denna bild hade jag länge förra året som skrivbordsunderlägg på min dator. Den är tagen den 7 maj 1972 av Lars E Lundin (LEL)Malmen. Fotoobjekt är en Saab J 29F "Flygande Tunnan" tillhörande Målflygdivisionen (MFD), ett förband som sattes upp på Malmen fem år tidigare. Piloten - eller flygföraren som det hette i Flygvapnet - är på väg in alternativt ut ur flygplanet. Man undrar vem han är?

1972 var MFD den sista enheten i Flygvapnet som opererade med "Flygande Tunnan" och typen var under utfasning och skulle ersättas med J 32D Lansen. Knappt ett halvdussin J 29F var kvar och drog mål som besköts under övningar med Flygvapnets olika divisioner.

"Vän av ordning" noterar även att kronmärket ser lite konstigt ut, det är förskjutet och den gula ringen är inte rund. Helt klart har en annan av MFDs J 29F fått släppa till "motorbaljan" till just detta exemplaret och man kan notera de gula fälten, som är utmärkande för de flygplan som drog mål, ser betydligt skabbigare ut tunt utloppsdelen till motorn.

MFDs emblem i sitt äldre utförande syns också. Den sitter precis där femman börjar på fenan. MFD tillhörde Östgöta flygflottilj, F 3 (därav trean på bakkroppen på flygplanet), som huserade på Malmen något år till innan förbandet lades ner. MFD överfördes då till F 13, men kom fortsatt vara utgångsbaserat på Malmen och ingick i detachementet kallat F 13M. Men då var Tunnorna ersatta med Lansar.

Redan i slutet av 60-talet kom "de dragande" J 29F om tillhörde F 3/MFD få fenkoder i 50-serien. Detta för att särskilja dem mot övriga typer om opererades vid flottiljen, främst J 35D Draken men även ett antal S 29C hos MFD som användes som störflygplan och för ren målgång vid övningar i Flygvapnet.

Just denna Tunna har FV-nr 29575 och hade överförts till F 3/MFD i juni 1968 samt då modifierats för målbogsering med vinsch typ MBV-2S - den ser vi hänga under vingen på bilden ovan.

29575 kasserades - tillsammans med flera av sina "tunnsystrar" vid MFD - den 20 december 1974 och överfördes till Flygvapenmuseum. Det är anledningen till att vi idag kan klappa 29575 i utställningen på Ängelholms Flygmuseum, dit denna J 29F sedan snart tiotalet år är deponerad. Den avslutande bilden på 29575 är tagen där i februari 2009.

El Extra

0
0


Den 24 juni provflögs den hybrid-eldrivna Extra 330LE D-EPWR för första gången och sedan dess har artiklar samt videklippp sipprat ut, främst under den senaste veckan. Igår publicerades till exempel videoklippet ovan och där ser vi Walter Extra himself flyga. 

Projektet är ett samarbete mellan Siemens, Extra Flugzeugbau, MT-Propeller och Pipistrel. AvWeb skriver i en notis:
 
Siemens completed the first public flight of its hybrid-electric motor, which is installed in an Extra 330LE aerobatic airplane, last week, from an airfield near Dinslaken, Germany. "The first flight of our propulsion system is a milestone on the road to electrification of aviation," said Siegfried Russwurm, chief technology officer for Seimens. "To continue this journey successfully, we need disruptive ideas and the courage to take risks." Siemens says the success of this design means “hybrid-electric aircraft with four or more seats will now be possible.”
 
Motorn heter SP260D - läs mer om den här. Större motorer väntar runt hörnet och Airbus projekterar redan ett passagerarflygplan för cirka 100 passagerare. 

Utvecklingen inom flyget står alltså inte stilla. Som jag skrev i det tidigare inlägget Hela Sverige ska leva - eller? -

Och jag tror för övrigt inte mycket på projektet rörande det den nya höghastighetsbanan för tåg. Det handlar mer om en slags "religion" snarare än "hållbart tänkande". Projektet förutsätter bland annat att flyget står still vad det gäller utsläpp etc, vilket insatta vet inte är fallet. Vårt land ser ut som det gör, vi kommer alltid vara beroende av flyg för att knyta ihop det. Sluta bekämpa flyg, allra helst de bitar som redan tidigare tagit mest stryk.

Så vilka bitar har fått mest stryk av företeelser som Swedavia, idiotisk och kortsiktig byråkrati från EASA/Transportstyrelsen etc? Kan det handla om de som först kommer kunna använda den nya tekniken?

Storknande nyheter

0
0


Det började för några månader sedan gå rykten om att Peter Holloway höll på att sälja sin Fieseler Fi 156A-1 Storch G-STCH till Norge. Nu verkar det som att affären har gått i lås och på Flying Legends web kunde man läsa att G-STCH numera ägs av Leidulf Heskje.
 
Leveransen till den nya basen Stavanger/Sola är tänkt att ske om några veckor. Man undrar lite försynt över den tänkta ferryrutten? G-STCH har i Holloways ägo varit baserad på Old Warden. Nedan bild från wikimedia är tagen där. För mer info om flygplanet, se detta två år gamla inslag från BBC..

Spitfire Mk.22 någonstans i Sverige

0
0


Dessa bilder skickade Andreas Samuelsson till mig för en stund sedan. Platsen har angivits som Ängelholm/Barkåkra, det vill säga F 10:s hemmabas, men Andreas är tveksam till detta. Så även jag. Främst den översta bilden "ställer till det". Kan bilderna vara tagna i Halmstad? Någon som vet?


Tidpunkten är i början av juni 1946. Det var då som den legendariske provflygaren Jeffrey Quill gjorde en turné i Skandinavien med en Supermarine Spitfire Mk.22 (med RAF serial PK684) försedd med kontraroterande propeller. Från ett tidigare inlägg:

Att ingen mindre än Jeffrey Quill var på Bromma och gjorde en demo av Spitfire Mk.22 den 4 juni 1946 verkar lätt bortglömt. Jag antar att denna tilldragelse i svensk flyghistoria är mer eller mindre fullständigt överskuggat av vad som hände i Norrköping - närmare bestämt på F 13 Bråvalla - samma dag: Ankomsten av de första exemplaren av J 28A Vampire, det första "reaplanet" i Sverige och flygvapnet.

Det står mycket om ´"Vamparna" i Flyg nummer 13 1946, men även en artikel om "Spitten" på Bromma - läs den här.

Tack för att jag fick lägga ut bilderna, Andreas! Men var är de tagna..?


Uppdaterat kl 12.00

Det tog inte lång tid att klara ut platsen: Wapnö flygbas i Halmstad, och med det menar jag alltså där F 14 huserade! Tack till Mikael Carlsson.

In The Evening

0
0
 
Sheryl Lee Ralph  In The Evening
 
...är väl ännu en låt som är plockad ur den så kallade guilty pleasure-filen. Om man ska hålla fredagstreaten igång så är det nog bara att förlika sig med att det kommer mer ur den...på gott och ont. Skådisen Sheryl Lee Ralph gjorde bara en platta och därifrån släpptes singeln In The Evening. Året var 1984. Varför tänker jag på radioprogrammet Metropol?

Låten har på senare år smugits in rotationen i ett otal remixer etc. Skulle vilja påstå att det är lite etiketten Lost & Found över den. Och ett bra driv! Ett bra driv in mot helgen. Häpp!
 

Viscount Ray Charles


MOV blev LVI

0
0


Idag ska bloggen bjuda på ytterligare ett inlägg på tema "Två sidor av samma mynt", eller kanske snarare "Samma mynt, olika valuta". Den översta bilden visar Pitts S-2B SE-LVI på Barkarby när det var Fly In därstädes den 5 juni 2004. Den ägdes av engelsmannen Ian Scott boende i Vaxholm, vilken hade på den tiden syntes en hel del på Barkarby med sina flygplan. Har för mig att han tillsammans med Pittsen även hade en Extra 200 som gick på engelskt register, G-IISI. Det finns fler flygplan med i bilden, jag tror säkert att någon annan kan fylla på...

SE-LVI hade köpts i Frankrike och nedanstående bild togs på Eksjö/Ränneslätt den 10 september 2002, då med den franska registreringen F-GMOV. Maskinen hade tillverkats av Christen Industries 1988 och innan den kom i fransk ägo burit belgisk identitet; OO-MOV. 

Bilden togs alltså i samband med hämtning till den nya hemmabasen Barkarby. Ian sitter i baksitsen. SE-LVI blev en tämligen kortvarig företeelse. Redan 2005 såldes Pittsen till UK och bär numera reggen G-ZIII. Avslutningsvis kollade jag upp vilka identiteter som flygplanet. I tur och ordning är det följande (reservationer inom parentes): N10ZX > (N71ZX) > N10ZX > OO-MOV > F-GMOV > (SE-XVI) > SE-LVI > G-CDBH > G-ZIII.

G-ISII

0
0
 
...som nämndes i förra inlägget MOV blev LVI, här har vi även denna Extra EA 300/200 på Fly Inet på Barkarby den 5 juni 2004. Enligt en anteckning på baksidan av den skannade papperskopian hade G-ISII ferryflugits Roskilde - Stockholm den 29 januari 2003 efter försäljning till Ian Scott. Kärran hade köpts i UK.

Han kom att behålla Extran under cirka ett och ett halvt års tid och basera den på Barkarby. Den 9 juli 2004 flög kärran söderut efter försäljning till Schweiz och den 6 augusti avregistrerades G-ISII. Som ersättare anskaffade Scott en Giles G.202, SE-XYR.

I Schweiz kom Extran få registreringen HB-MSW. Det var i november förra året involverat i ett haveri. Frågan är om den har repererats eller om det ska anses som totalkvaddad?

Men faktum är att jag hade stött på Extran redan tidigare. Den undre (halvtaskiga) bilden är tagen i luften i trakten av Silverstone under flygning mellan Old Warden och Turweston i slutet av september 2002. Läs mer om det äventyret här.

Veteranfordonsträff Prästängen 160719

0
0
 
Rullade igår kväll ner med min far och min syster samt hennes familj till Prästängens camping i Eksjö, detta för att kolla in lite entusiastfordon. Varje tisdag kl 18 är det under sommaren en träff därstädes och igår samlade den tydligen 110 ekipage. Kanske något av rekord vad det gäller besökare, fordon så väl som publikt? Kul! Detroit var starkt representerat. Här kommer det några bilder...



För lite jämförande studium, kolla det tidigare inlägget Veteranfordonsträff Prästängen 130618.

Snart dax för Fly in Flax nummer 4!

Every Little Thing She Does Is Magic

0
0


 
...släpptes hösten 1981. Låten fick två veckor i Poporamas "Heta högen", den första i programmet som sändes den 15 oktober.

Sting hade skrivit låten redan fem år tidigare och den var singelsläpp nummer två från albumet Ghost In Machine. Den fjärde fredagen i juli 2016 blev dessutom  Every Little Thing She Does Is Magic Veckans fredagstreat på lae.blogg.se. Häpp! Och trevlig helg!

Lost & found MFI - 4

Pontus Moth SE-ADN

0
0


Dessa två bilder tog jag på High Chapparall i Hillerstorp den 10 juni 1986. Att det har gått över 30 år känns obegripligt. Lite mer begripligt är att flygplanet på bilderna är de Havilland DH.60G-III Moth om bär den svenska registreringen SE-ADN. I början av 1991 detta flygplan tyvärr gå åt i en brand på High Chapparall.



Mothen tillverkades 1933 och inregistrerades som ny här i Sverige som SE-ADN i juli detta år. Ägare var då Svenska Luftfartsförbundet med postadess Stockholm, men det lånades ut till flygklubbar i landet. Först ett tag till Aeroklubben i Malmö (levererad Bulltofta den 2 maj 1933) och sedan - efter några år -  till Aeroklubben i Göteborg.
 


SE-ADN framför Blå hangaren på Torslanda. Bilden ur Urban "Pysen" Lindéns samlingar.

I maj 1938 inköptes SE-ADN av Linköpings flygklubb (LFK). Mothen kom att bli denna klubb trogen i nära nitton år och fick här smeknamnet "Pontus", ibland även kallad "Pontus Läderlapp". Nedanstående bild är tagen i Linköping 1938. Den är hämtad från från Bild Linköpings databas. Intressant att även se det bakre styrverket på SE-AHB till höger. Det finns ett inlägg om detta flygplan sedan många år i bloggskafferiet, men det är lågt ifrån färdigt. Åter till SE-ADN...


 
1957 sålde LFK sin Pontus Moth till Borlänge Flygklubb som 1961 sålde SE-ADN vidare till Mariestads flygklubb. I Linköping såväl i Borlänge hade segelflygbogsering främst stått på programmet - 1955 hade man "jackat upp" motorstyrkan i och med att man bytte Gipsy III mot en Gipsy Major I.
 
Sommaren 1963 köpte Karlsborg flygklubb SE-ADN för 2300 kr och kom att använda Mothen i cirka ett år. Den sista juli 1965 utgick luftvärdigheten och kom därefter inte att förnyas på nytt. För i stort sett samma köpeskilling kom gamle Pontus säljas 1966 till en privatperson och magasineras utanför Linköping. Den 4 juli 1968 avfördes SE-ADN ur luftfartygsregistret som "Ej luftvärdig sedan tre år".

1979 var tanken att exportera flygplanet till UK och det tilldelades "den historiska" registreringen G-ABEW. Dock blev det inget av med detta på grund av äganderättsproblematik. Istället hamnade Mothen på High Chapparall 1980 efter inköp av Big Bengt Erlandsson. Här kom Pontus Moth SE-ADN alltså bli lågornas rov vid en storbrand natten mellan den 13- och 14 januari 1991. Pontus var klart värd ett bättre öde...

Den avslutande bilden är tagen av Ernst Persson i Linköpings flygklubb och visar deras Pontus på skidor. Svårt vackert!


Tanka rätt 1988

BA-7 och MFI-9 på smalfilm

Horrido - 13

Ännu en guilty pleasure

0
0


The Miami Sound Machine  Bad Boy

....släpptes i USA i slutet av augusti 1985 och är ännu en låt plockad ur min så kallade guilty pleasure-fil.

Videon till låten - i den version som vi ser inbäddad ovan - tror jag är i upplaga nummer två. När Bad Boy något år senare valdes att användas i filmen Tre män och en baby kom det bli ytterligare en (?) ny version inspelad. Det var väl ungefär i samma veva som gruppnamnet ändrades till Gloria Estefan and Miami Sound Machine.

Latinofreestylesoundet har ju även innan varit uppe på bloggtapeten i samband med Veckans fredagstreat. Häpp! Och trevlig helg!
 

Sterner Aero 1974

Viewing all 2730 articles
Browse latest View live